Idag är jag på dåligt humör. Har sovit så dåligt senaste dagarna och jag behöver verkligen sömn för att hålla humöret uppe!
När jag är på dåligt humör så blir jag less och då jag blir less så orkar jag knappt vara social. Varje liten grej kan verkligen reta mig och har jag retat mig tillräckligt länge på något så får jag troligtvis nog dagar som dessa.
Nu tänkte jag ta upp en grej som jag stör mig på. Det handlar om Facebook.
Jag är inte superaktiv där men jag läser väl ofta ”nyheterna” då jag väl loggar in. Då möts man ofta av det ena gnället efter det andra om att folk är trötta, less på jobbet, att de hatar politiken i Sverige nu och en massa annat vardagstjafs som tydligen är jätteviktigt att dela med sig av.
Summan av kardemumman är ju att folk tycker extremt synd om sig själva vilket jag tycker är helt befängt i dagens Sverige. Jag blir så sjukt trött på dom som sitter och öppet gnäller på försäkringskassan, Reinfeldt, a-kassan och arbetsförmedligen på Facebook och inte inser hur oansvarigt det är. Visst, vi har en massa brister i våra system och tyvärr så hamnar många människor mellan springorna men någonstans tycker jag fan att folk får börja ta ansvar. Sjukskrivna människor är ju ingen raritet i Sverige och drar man inte i tyglarna så sjukskriver sig gärna alla till slut för att man ”känner sig deppig” eller ”är utsliten”. Sedan kan jag tycka att vi i Sverige ”känner efter” för mycket. Varje dag ska tydligen skrattas igenom annars är man manodepressiv. Jag har haft jobb där jag var och varannan dag gråtit då jag kommit hem för att jag tycker att det är jobbigt. Jag har dock hållit ut och ökat på erfarenhets-skinnet på näsan och sedan gått framåt. Rent spontant känner jag att många människor som är hemma pga mild depression idag har gett upp för tidigt. Gör man det så tycker man ju till slut att allt är jättesvårt och överväldigande.
Och detta eviga gnällande att man inte har några pengar när man är sjukskriven eller har a-kassa?! Varför skulle man ha mycket pengar om man inte jobbar för dem? Det är väl klart som sjutton att man inte kan få miljonbelopp för att vara hemma??? Alla som jag vet är sjukskrivna klarar sig, dom har boende, har roligt, mat på bordet osv och ändå gnälls det. Ska staten dela ut gratis bilar, kläder och smycken för att de ska känna att det är ok? Som sagt, ta ansvar för er situation och var realistiska!
Jag tror att många sjukskrivningar bottnar i hur individen ser sig själv. Alldeles för många spelar offer i Sverige även om de inte inser det själva. Kännetecken på detta är att vara konstant defensiv inställning och ovillig till att inse sitt eget värde och ansvar i något. Nu talar jag ju såklart inte om dem som lider av funktionshinder eller liknande utan mer folk som är hemma utan fysiska men.
Till er som bara gnäller och beskyller regeringen för allting; Har ni någonsin gått hungrig? Utan kläder? Utan bostad? Tänk vad många länder det finns där folk inte har den typ av standard som Sverige faktiskt har. Vi har alla möjligheter i vår avlånga land men det gäller att ta steget själv och inte bara tro att allt ska landa automatiskt i våra knän bara för att vi är ett välfärdsland. Jaaa, alla på försäkringskassan är tydligen elaka och misstänksamma men livet är inte en dans på fluffiga moln med rosa nallebjörnar i luften för oss som jobbar heller. Vi får garanterat stå ut med fler avvisanden än er. Istället för att alltid gnälla på hur lite du får – var glad att du får någonting överhuvudtaget.
Orättvisor finns i form av direktörslöner och fallskärmsavtal. De kostar pengar. Det vet vi. Men vad kostar alla människors offer-tänk då? Säkert ännu mer. Jag har verkligen noll tolerans för alkoholister och missbrukare eftersom jag kommer i närkontakt med dem varje dag. Jag fattar inte överhuvudtaget hur andra kan tycka synd om dem? Dessa människor tar verkligen INGET eget ansvar över sina handlingar och liv. Många av dem jag ser varje dag spenderar en hel dag utanför systembolaget i hopp om att någon ska köpa en öl åt dem. Vad är det för liv? Varför vill man ens leva så? Och deras leverne, bostäder och missbruk betalar staten för, dvs vi skattebetalare.
Offer-attityden är farlig eftersom jag tror att det är en typ av negativ narcissism där man omedvetet försätter sig i undergivna situationer och intalar sig själv att man är sämre än andra bara för att stanna kvar i en ansvarslös position. Man fokuserar onödigt mycket på sig själv fast ur negativ syn. Jag vet det eftersom jag själv har varit i situationen för några år sedan. Det viktigaste är ju att ta sig ur den så fort som möjligt så att man inte hämmar sig själv livet ut. Man blir aldrig lycklig så länge man är ett offer. Så är det bara!
Folk som är hemma för depression eller liknande mår troligtvis bättre om man kommer ut och får omge sig med andra positiva människor. Vad blir bättre av att sitta hemma och bara tänka negativt? Undvik i så fall att gå tillbaka till det jobb där din depression startade. Alla jobb är inte tråkiga. Man kan få nytt jobb om man bara vill…. Men det är ett helt annat inlägg. :)
Vi människor är inte sköra små blommor utan alla har vi ett ansvar att ta hand om oss själva!
Nej, nu ska jag njuta av min lediga dag. Ibland måste man få skriva av sig lite. :)
Jättebra skrivet gutii! Jag håller med dig helt o hållet i varenda ord. Puss!