Jag vill bara skrika!

Gick med i gruppen #allavi på fb idag där kvinnor ifrån alla delar av samhället kan dela med sig om sina berättelser apropå #metoo.

Nu ligger jag här och har typ tappat känseln i benen. Har aldrig läst så mycket hemskt i hela mitt liv. Många har blivit utnyttjade som barn. Systematiskt, flera år. Och det slutar aldrig. Äckliga jävla män som gör det här. Och att en del har mage att dra upp Lotta Bromé som motargument i #metoo-revolutionen kan fan dra åt helvete. Hon har för övrigt utsatt kvinnor för trakasserier och inte män. Män är problemet. 

Och alla jäkla kränkta puckon till män där ute: jag har läst om kvinnor som ett utstå övergrepp sedan spädbarnstiden och sedan genom livet. Dessa kvinnor står på sina ben fortfarande och stirrar sanningen i ögonen men hjärtan av eld medan ni grinar över en hashtag och undrar ifall ni kan krama någon spontant igen. Dessa kvinnor är nutidens hjältar och har gått igenom eld och förtjänar oändlighetens respekt och kärlek. 

Som sagt, att alla dessa starka kvinnor står på tv ben är helt otroligt efter alla brott de utsatts för. Revolutionen är här och inget kan stoppa den. Låt även det internaliserade hatet hos kvinnor brinna med skammen och hamna i hjärtat på dem som förtjänar den istället. 

Systerskapet är framtiden. 💗

Ergobaby 360

Nu har jag alltså handlat en till sele till Ariel. Det här var ju inte planen alls då den andra selen var svindyr och jag hade som mål att leva i en slags mammautopi med min Tula tills Ariel blev 5 år. Det visade sig att Ariel gärna vill vara med och titta på allt! Och jag menar verkligen allt! Om hon inte får det blir hon arg och säger till oss på skarpen. 

Med min Tula FTG fanns inte möjligheten att bära bebisen utåt. Så jag hade inget annat val än att köpa en Ergobaby 360. Det blev dock ingen omni utan föregångaren. Nu har jag alltså två stycken selar. Vilket inte gör så mycket förutom att det blev ytterligare pengar jag inte tänkt spendera. Men äsch, lätt värt när man har en bebis som vill bli buren hela tiden. Hon är nöjd med att få åka framåt iaf ❤ 

Recension samt jämförelse mellan Tula’n kommer vid ett senare tillfälle. 

Min kropp

Snart är Ariel tre månader. Det är alltså snart tre månader sedan jag födde barn. Denna gång tycker jag att min kropp tar lite extra tid på sig att återhämta sig. Inte så konstigt egentligen, jag är både äldre, lite mer sliten och tyngre än sist. Jag gick inte upp mer vid denna graviditet men hade en högre startvikt. Inget fel med det. 

Jag läste nyligen en artikel om att många tror att kvinnor enbart behöver ett par månader på sig att läka efter en förlossning när det i själva verket handlar om ca ett år. Det är troligtvis individuellt men jag känner mig långt ifrån läkt. Det kan ju även bero på den jäkla foglossningen från helvetet jag hade under graviditeten. Bäckenet gör sig påmint om jag tar i för mycket men gör det jag kan för att röra mig dagligen. Det är ändå huvudsaken. 

På tal om vikt, jag har en helt annan inställning till den än jag tidigare haft. Detta har lixom vuxit fram gradvis ur en tacksamhet jag har fått för min kropp. Tacksamhet över att den är funktionell på så många bra sätt. När man avsexualiserar sin kropp och skiter i ideal så händer något magiskt! Jag har insett hur otrolig min kropp är. Den här lixom stått ut med mitt jojo-bantande genom åren, burit mina två barn, gått igenom två naturliga förlossningar samt alltid sett till att mina barn får mat i form av bröstmjölk. Helt otroligt! Och jag äger den här kroppen. Den är bara min! ❤

Så jag har ingen vikthets denna gång. Jag ska leva för att må bra så att jag kan njuta av livet nu tillsammans med mina barn, inte hetsbanta så att jag kan tillfredsställa och behaga andras syn på skönhet. Och varför är skönhet så jävla viktigt egentligen!? Att må bra är målet nu och inget annat. Och jag mår bra av att röra på mig och äta balanserat och lite extra gott ibland. Och så tänker jag fortsätta. 

Jag har ett enormt ansvar eftersom jag har två döttrar. Jag vill inte att de ska basera sitt egenvärde på hur mycket de väger och hur ”snygga” se anses vara. Detta är ett stort problem i samhället idag och allra helst för kvinnor. Vi objektifieras, vi synas, vi bedöms konstant. Detta leder till så mycket onödigt lidande och självhat och det vill jag bekämpa, för mina tjejer. ❤ i alla fall hemma hos oss. Jag vill ge dem en bra och trygg värdegrund att stå på. Det är otroligt viktigt för mig. 

Nu ska jag kika på Malou efter Tio som idag handlar om Den fantastiska #metoo-”kampanjen” (kampanj känns som fel ord..) Och det avskyvärda kvinnor utsätts för dagligen i samhället. Men det blir nog ändring nu! Hejja!

Mycket har hänt 

Ska jag äntligen få ihop ett inlägg? 🤣Hoppas det! Gör mitt bästa iaf. 

Så, vad har hänt sedan sist jag bloggade? Arwen har varit på 4-års kontroll som gick galant. Hon var så himla duktig! Men det tycker nog alla föräldrar om sina barn. 💓 Hon busade en hel del med sköterskorna vilket jag tycker är jättebra. För mig är det ett tecken på trygghet i både omgivning och sig själv. 💓 

Ariel fortsätter öka i längd och vikt. Hennes kurva ser bra rolig ut! Den går lixom rakt uppåt och jag undrar när den ska börja plana ut 😂 2 månader stor och nästan 6 kg kärlek.

Annars kollar vi fortfarande efter hus… Det känns extra taggade nu då en del av penisärerna här i föreningen inte är riktigt kloka. Både igår och i förrgår har vi hamnat i dispyt med ett par av dem angående våra husdjur. Det finns ett par i huset bredvid som verkligen stör sig på vår katt Miso av någon anledning. De påstår att det är förbjudet att ha utekatt i området (vilket det inte är) och att hon gör sina behov i sandlådor (vilket hon inte gör). Anledningen till varför han tar upp detta är tydligen för att Miso klivit ur buskarna framför hans hund en gång? (Hon är världens keligaste katt och vill gosa med alla ) och enligt honom själv som varit kattägare i 30 år så räknas detta som ett aggressivt beteende och eftersom han har bott i föreningen i 20 år så har han åsiktsföreträde i denna fråga tydligen. Han sitter dagarna i ända och blänger på vår katt från sin balkong och ringer och gnäller till föreningen om en liten harmlös katt som ligger i buskarna och myser. Vissa människor lägger verkligen energin på så konstiga saker att man blir förbluffad. Sedan tycker man att det är lämpligt att konfrontera en barnfamilj ute i en lekpark angående detta. Sura pensionärer finns det tyvärr gott om här i området och helt ärligt är jag trött på att vara iakttagen och i detta fall nästan trakasserad pga att jag låter min katt leva ut sina naturliga behov. Jag sa att min katt kommer att få fortsätta att vistas ute då detta inte är olagligt och att han får säga vad han vill. Till saken hör att en annan gammal surgubbe klagar över att vi går med vår hund framför huset där vi bor? Man undrar var dessa tokstollar får sin hybris ifrån? Vem ger dem rätten att hela tiden tala om för andra hur de ska leva lixom? Och i området finns typ 3000 små hundar som folk gärna inte plockar upp efter. Att bedriva ett krig mot dem hade känts rimligare men nej… trakassera gärna den trevliga barnfamiljen. 

 Både jag och Björn brusade upp och blev skitförbannade. Mest tror jag nog för att många äldre människor tror att man kan bete sig hursomhelst mot yngre generationer. Tröttsamt. 

Jaja nog om det nu. Försöker se det som ödet. Det är inte menat att vi ska bo här antagligen. Hoppas verkligen vi hittar ”vårt” hus snart. Många uppmanar oss att köpa tomt och bygga nytt. Men jag har med tiden insett att jag tycker om äldre hus som är inbodda. De blir lixom en mysigare känsla. Svårt att förklara. 

Idag ska vi åka till Elle och träffa hennes barn och nya kattunge Cinza 💓 ser så fram emot det!! 💓 

Trevlig lördag!

4 år 

I lördags blev min älskade Arwen 4 år stor! Jag kan knappt fatta att jag har varit mamma i 4 års tid. Klyschigt nog måste jag säga att detta har varit de bästa åren av mitt liv. Att se en liten person som man burit i magen, växa och bli större, utvecklas, skratta, gråta,.. Ja allt är så sjukt underbart. Det är klart att vi har våra dagar och ibland så undrar jag om det är en liten tonåring här hemma. 😄 Men på kvällen när jag reflekterar över dagen så känner jag sån kärlek, tacksamhet och lycka. Det är ett privilegium att få vara förälder till min underbara Arwen. ❤ 

Vi hade kalas med familjen endast i dagarna två. Arwen fick fina presenter och hade väldigt roligt. Ariel hängde bara på och sov mest hela tiden i bärselen vilket var tacksamt 😊 

Som grädde på moset så bokade vi nästa års semester. I maj åker vi till vackra kos i Grekland i en vecka. Ska bli underbart att få komma iväg. Ariel är då ca 9 månader så lite plask i poolen och i havet kommer nog att uppskattas! Åh som vi längtar!!

Vi var på Kos för 2 år sedan och jag blev så förälskad i ön. Så vackert, god mat och härliga människor. ❤ 

Nej nu är det sovdags. Natti