4 år 

I lördags blev min älskade Arwen 4 år stor! Jag kan knappt fatta att jag har varit mamma i 4 års tid. Klyschigt nog måste jag säga att detta har varit de bästa åren av mitt liv. Att se en liten person som man burit i magen, växa och bli större, utvecklas, skratta, gråta,.. Ja allt är så sjukt underbart. Det är klart att vi har våra dagar och ibland så undrar jag om det är en liten tonåring här hemma. 😄 Men på kvällen när jag reflekterar över dagen så känner jag sån kärlek, tacksamhet och lycka. Det är ett privilegium att få vara förälder till min underbara Arwen. ❤ 

Vi hade kalas med familjen endast i dagarna två. Arwen fick fina presenter och hade väldigt roligt. Ariel hängde bara på och sov mest hela tiden i bärselen vilket var tacksamt 😊 

Som grädde på moset så bokade vi nästa års semester. I maj åker vi till vackra kos i Grekland i en vecka. Ska bli underbart att få komma iväg. Ariel är då ca 9 månader så lite plask i poolen och i havet kommer nog att uppskattas! Åh som vi längtar!!

Vi var på Kos för 2 år sedan och jag blev så förälskad i ön. Så vackert, god mat och härliga människor. ❤ 

Nej nu är det sovdags. Natti 

Mycket bra!

Bärselen som jag skrev om i förra inlägget är verkligen en hit! Räddaren i nöden helt enkelt! Ariel sover gott i den och jag har händerna fria att göra annat med. Idag hade jag den på mig under en shoppingtur och det var otroligt skönt att slippa vagnen. Selen är tillverkad av bomull och är underbart mjuk. Jag har redan tvättat den en gång och den här nog tappat lite färg men det för verkligen ingenting. Ariel sover så gott i den och min rygg tackar mig. Enkel att justera och få på sig också trots skrikande hysteriskt barn i famnen 😅

Baby Tula Free to Grow 1599:-

Nu har vi lördagkväll här hemma och Ariel sover som sagt gott i min famn och Arwen leker att dockorna badar i en liten leksakspotta. Om en vecka blir hon 4 år!! Helt galet vad tiden har sprungit förbi utan att man märkt det. Det blir i vanlig ordning kalas med släkt och vänner ❤ 

Inlägg

De senaste veckorna har jag påbörjat inlägg men inte kunnat avsluta dem pga för mycket att göra. En bebis och en snart-4-åring är ett heltidsjobb och mer därtill kan jag lova. Arwen har gått på dagis 15 timmar i veckan. Dvs 3 dagar 5tim/ dag. Men! I onsdags vände vi i dörren då ett barn precis kräkts och magsjukeepidemin förmodligen nått Arwens avdelning också. Vill inte ha hem någon magsjuka så hon har enbart gått en dag denna vecka. Sedan vill ju Ariel enbart vara i famnen såklart 😅 jag har lite issues gällande kontrollbehov då jag gärna vill ha rent och städat hemma hela tiden. Det finns ju inget värre än att måsta sitta i oreda hela dagarna men nu har jag insett att det är omöjligt att hålla efter hela tiden. Jag gör så gott jag kan helt enkelt, mitt nya mantra. 

Eftersom Ariel är en bebis som gärna är i famnen så har jag insett att min rygg aldrig kommer att klara av det närmsta året om jag inte skaffar mig en vettig bärsele. Jag har en gammal Babybjörn sedan Arwen var liten men den är jätteoergonomisk! Så efter många timmars efterforskningar samt jämförelser så stod det mellan en Tula Free to Grow eller en Ergo baby 360 Omni. Båda bärselarna är ergonomiska samt kan bäras från nyfödd upp till ca 3 års ålder. Låter toppen! 

Båda bärselarna är ganska nya på marknaden så det fanns inte supermånga recensioner att gå efter men Tula’n ser mest bekväm ut. Så jag beställde den i motivet ”wonder” eftersom grått är en av mina absoluta favoritfärger.

Jag hoppas att den känns lika mysig som den ser ut! ❤ återkommer med en recension lite senare!

Nu är det fredagsmys på hög nivå som gäller. Ikväll när barnen sover fortsätter jag och Björn att kolla på Game of Thrones. Efter att ha totalignorerat den serien alla år så var vi tvungna att ge den en andra chans då min kusin André övertalade oss med både passion och tindrande ögon sist de var på besök hos oss. Vi har sett 5 säsonger på 3 v och kan konstatera att serien är bland de bästa serierna vi någonsin har sett 😄 

Trevlig fredag!

Förlossningsberättelse 

Nu kommer min andra låååånga förlossningsberättelse! Jag kom ju på att det är lika bra att skriva ner den nu, även om den troligtvis inte blir så välskriven pga sömnbrist, hellre än att vänta tills jag glömt hälften 😂 dagarna går så otroligt snabbt nu och det är redan 16 dagar sedan Ariel föddes… 

Det hela började på söndagen den 13e augusti. Jag vaknade på morgonen och var helt jäkla slut. Kände mig lite annorlunda på något vis men tänkte att det troligtvis var för att jag sovit som en kratta. Just denna söndag så skulle vi fira min bästa väns son som nyligen fyllt år och vi skulle åka och köpa en present. Redan på morgonen hade jag – vad jag trodde var förvärkar men nu i efterhand vet jag att det alltså var riktiga värkar. Det var inte menvärksliknande värkar utan mer som långa hugg långt in i livmodern som varade i ca en halv minut åt gången… dessa värkar kom sporadiskt under hela dagen så jag ville inte börja hoppas utan försökte så gott jag kunde ignorera dessa smärtor. Bra va?! 😂

Jag var verkligen slut hela dagen och även då vi firade vännens son gick jag och lade mig flera ggr. 😂 Väl hemma lagade sambon mat och eftersom jag både hade halsbränna och mådde illa så åt jag inte alls mycket. Jag lade mig för att vila för att känna hur värkarna kom lite tätare under eftermiddagen.

På kvällen lade vi dottern och planerade att ha en lugn kväll framför Tv:n som vanligt. När dottern somnar och klockan passerat 21 så fick jag ondare och tätare mellan värkarna och sa då till sambon att jag nog måste ringa förlossningen. 

Jag fick prata med en jättelugn och fin barnmorska som gav mig några tips för att slappna av eftersom hon inte trodde att det var dags ännu. Jag duschade, tog Alvedon och klockade mina värkar som fortfarande var ca 10 min emellan. Jag började vid det här laget bli lite uppspelt eftersom jag anade att jag skulle få föda snart. Lite ”fit for fight” lixom. 😅 

Efter att ha ringt förlossningen ännu en gång och fått rådet att försöka sova kom den ena onda värken efter den andra. Jag kunde lixom inte ligga ner och blunda… och nu var de bara 3 minuter mellan varje värk. 

Jag ringde då in en sista gång och sa att jag inte ville vara hemma längre och att jag ville komma upp på förlossningen och iaf kolla läget. Det var bara att åka med Arwen bort till min bästa vän som snällt nog kunde ställa upp som barnvakt. Klockan var nu ca 2 på natten och jag hade hållit henne underrättad hela kvällen och visste att hon var vaken. 

När vi lämnat dottern så kom värkarna med ca en minuts mellanrum och runt klockan 02:30 kom vi äntligen in på förlossningen. Väl där möttes vi av den där goa och lugna barnmorskan jag pratat med på telefon vilket genast kändes bra. Vi fick komma in i ett rum för undersökning och ctg-kurva. Värkarna var väldigt täta vid det här laget och jag var vrålhungrig dessutom. Hade inte kunnat äta sedan det lilla jag fått i mig vid middagen. 

Barnmorskan undersökte mig och sa  förvånat att jag var helt öppen!! Hon tyckte att jag var så lugn för att ha kommit så långt in i värkarbetet. Jag var ganska förvånad själv men givetvis lättad över att jag inte bara fick stanna kvar på förlossningen men även att jag redan kommit så långt. 

Nackdelen var dock att jag nästan bestämt mig för att jag minsann ville ha epidural den här gången eftersom att jag aldrig hann med att få det sist och jag hade gärna velat bada…. men barnmorskan berättade att det inte gick då man var helt öppen och att det snart var dags att krysta.

Jag blev aningen besviken men fick iaf min kära lustgas och den höll jag hårt i vill jag lova! 😂 

Efter att ha fått träffa undersköterskan (som också var fantastisk!) Fick jag byta om. Därefter tog barnmorskan hål på hinnorna så att vattnet gick och berättade samtidigt att värkarna troligtvis skulle ändra karaktär och bli mer smärtsamma. Och det var verkligen inget skämt! Från att ha behållit mitt lugn under större delen av kvällen och natten så blev jag nu panikslagen av smärtan. Jag tänkte ”just Ja! Det gör verkligen så SKITont att föda barn”. Inom några minuter kände jag hur bebisen gled ner och som många andra mammor beskriver det så kändes det inte bara som att jag höll på att bajsa på mig men att hela baken skulle explodera. Nu var krystvärkarna igång på riktigt. Och täta var dem också! Barnmorskan säger åt mig att lägga mig på sidan och vilket jag verkligen inte har något emot. Jag avskyr att ligga på rygg oavsett om jag är gravid med krystvärkar eller inte. 😂 På så vis kunde jag titta på Björn hela tiden och inte rakt in i massor av starka lampor och på mina orakade ben som sist när jag födde Arwen 😂

Efter den andra eller tredje krystvärken säger barnmorskan att huvudet syns och att jag ska ta i rejält vid nästa krystvärk. Hon påminner mig att det snart är över och det motiverar mig lite mer trots att jag vid det här laget har panik av smärtorna och nästan klämmer sönder Björns hand. Jag söker hans blick hela tiden för att inte blunda. Får för mig att det gör ondare då. Vid det här laget så händer exakt samma sak som vid förra förlossningen. Mitt i paniken börjar jag tänka på hur allt annat i livet som jag tyckt varit svårt innan är som en bagatell med just det som sker i detta nu. Efter att ha varit lite groggy på lustgas så kickar adrenalinet in och jag blir helt klar i knoppen och lixom återvänder till rummet efter att stundtals svävat iväg nån annanstans, troligtvis för att undkomma smärtan. Nu inser jag att det är dags att ta kontrollen och krysta ut ungen. Och efter att ha tagit i för drottning och fosterland så klämmer jag ut henne och får då höra det där underbart belönande babyskriket och upp på magen kommer hon, min andra dotter.

Barnmorskan visar oss moderkakan och fostersäck efteråt… Björn verkar fascinerad. Jag blir lite äcklad. Det beror nog mest på att jag är väldigt slut, hungrig och törstig. Men framförallt väldigt glad var jag… 

04:03 kom hon ut, 3404g och 49 cm lång. Vår lilla Ariel 💗

Denna förlossning var fantastisk!! Jämfört med förlossningen med Arwen så var detta en dröm. Skönt med endast en lugn barnmorska och en jättego uska  i rummet och inget skiftbyte. Kände mig väl omhändertagen och de var så förstående och pedagogiska. Fick så fint stöd av alla vi mötte och extra bra var det att BB hemma ringde hem varje dag i en vecka för att kolla läget. 💗 

Har säkert glömt 100 saker men denna återberättelse får duga så länge 👍🤗

Nytt till vagnen

Eftersom jag hade en fullt fungerande vagn efter Arwen så hade jag inte lust att punga ut 15000 för en ny vagn till denna bebis. Men! Lite nytt är en ju ändå sugen på. Så det fick bli en ny åkpåse, en ny skötväska och ett nytt regnskydd. Jag har ju en Brio Go  i färgen ”Berry” från 2013. Till den har jag haft ett par olika åkpåsar av skitkvalitet som jag har tvättat sönder. Nu har jag köpt en åkpåse som jag suktat efter ett tag men som har varit slut ganska länge. Äntligen dök fen upp igen! Från Elodie Details i motivet ”Forest flora” 😍

Älskar verkligen färgerna och mönstren. Just nu har vi en lätt fodrad åkpåse ifrån Voksi och denna rejäla åkpåse kör vi till vintern. 

Jag har sedan tidigare en skötväska ifrån Skip Hop men den kan jag inte påstå att jag varit nöjd med. Otroligt snygg men så sjukt opraktisk om det tex börjar regna då stora facket samt de mindre är helt öppna för enklare ”access”. Detta är också sjukt opraktiskt om du har skötväskan på dig och måste böja dig framåt. Allt rasar ut och man blir väldigt irriterad och stressad. Dessutom rymmer de inte speciellt mycket. Jag köpte därför en stor och rejäl väska då jag numera packar för två barn. Även denna ifrån Elodie Details i samma motiv. 

Denna fästes enkelt på vagnen och är superfin. 💕 Jag köpte även ett nytt regnskydd ifrån Elodie i samma färgtema då det gamla är välanvänt och funkar till alla vagnar samt sitt och liggdelar. Så praktiskt!

Nu ska vi förbereda här hemma inför lite födelsedagsfika. ❤

Låt tiden stå still 

Jag kan komma på mig själv att sakna förra veckan ibland. Väldigt konstig känsla… Allt kändes så nytt efter förlossningen och vi levde i en bubbla där tid och rum inte existerade. Jag var fortfarande hög på endorfiner från en superbra förlossning och sömnbristen hade inte börjat sätta spår ännu. Nu när Ariel är inne på sin andra vecka börjar jag smått inse att vardagen kommer smygande och är snart ikapp oss. Björn börjar inte jobba förrän om 2,5 vecka så jag har det rätt lyxigt ändå jämfört med hur många andra mammor har det. Hur det kommer att gå sedan när jag är själv med 2 barn återstår att se men självklart är jag lite nervös. Det är mycket att stå i och ingenting man kan sätta sig in i förrän man är i situationen. Givetvis litar jag på min egen förmåga men inser att det kommer att sätta tålamodet och orken på prov. 

Ariel har förändrats en del de sista dagarna. Hon har mer vakentid än innan och vill äta mer och oftare. Detta kan vara otroligt påfrestande, speciellt när man ammat hel kväll och inser att det kommer att pågå långt in i natten. Jag får snällt påminna mig själv om att detta är en övergående fas och att hon växer mycket nu. Jag har trots allt gått igenom detta förr! 😍💕 

Nu ligger vi i sängen och myser… äntligen kan jag amma henne liggandes vilket är skönt för rygg och nacke. Nu kan tiden stå still en liten stund till.