Förlossningsberättelse

Slog på datorn nyss eftersom Arwen somnade så fint och såg att Blondinbella är på förlossningen! :) Detta fick mig att tänka på min egen förlossning som känns som en evighet sedan nu. Jag har ju inte dokumenterat hur det hela gick till ännu och tänkte göra det idag! :D

Det hela började väl 30e september. Jag gick hem ifrån jobbet tidigare eftersom vi skulle på föräldrautbildning. Agneta på jobbet ropade ”Jag tror att du kommer att få barn till helgen!” minns jag. Tyckte att det lät knäppt eftersom jag hade mer än en månad kvar till BF. :) Hon hade ju nästan rätt i alla fall. ;P

Efter föräldrautbildningen fick jag lämna urin eftersom jag hade haft lite högt blodtryck och det visade sig att det inte såg så bra ut alls. Barnmorskan ringde till BB och de tyckte att jag skulle komma in för observation över natten. Jag bröt ihop totalt eftersom jag känt mig lite konstig den senaste tiden och dessutom sovit som en kratta i 2 månader. Jag var ju även rädd att min bebis skulle ta skada. Vi packade väskorna hemma och åkte in och det var en otrolig lättnad då även Björn fick ligga kvar med mig. Jag fick samla urin över natten och på morgonen visade det sig att det blivit något fel på vägen till labbet så att jag var tvungen att göra om hela proceduren. Detta fick jag dock göra hemma vilket jag var otroligt lättad över!

Väl hemma så blev jag ordinerad att vila, vilket jag gjorde. Dagen därpå åkte vi in till sjukhuset igen för att få bekräftat att jag hade havandeskapsförgiftning. Vi fick även göra ett tillväxtultraljud som såg väldigt bra ut. Vår bebis såg även ut att ligga lite före i beräkningen vilket var en otrolig lättnad. Vid havandeskapsförgiftning är det annars vanligt att moderkakan släpper igenom mindre näring till barnet.

Jag blev åter igen ordinerad att vila och fick åka hem. Väl hemma åkte Björn till jobbet och jag försökte vila. Efter en stund började jag får en hemsk huvudvärk som inte gav med sig. Det kändes som att mitt huvud skulle explodera och detta berodde såklart på mitt tillstånd. Jag ringde förlossningen och dom bad oss komma in för att se så att bebisen mådde bra. Det här var kvällen den 2 oktober. Väl där så gjordes en ctg-kurva och bebisen mådde bra men jag började må mycket sämre. Blodtrycket var högre och jag fick åter igen läggas in. Under denna tid kände jag mig bara rädd och förvirrad. De kommande dagarna innebar sängliggande vilket var otroligt påfrestande. Jag hade ju hållit igång och stressat hela graviditeten och visste knappt hur man låg still. Jag fick blodtrycksmedicin och en massa värktabletter. Björn fick sova hemma  under dessa dagar och det var hemskt! Jag och Björn har inte sovit isär många dagar sedan vi började träffas och jag kände mig så otroligt ensam. Det gick dock bättre efter ett par dagar. Eftersom mitt tillstånd blev sämre efter några dagar och mitt blodtryck var väldigt högt trots medicin så bestämde doktorn att de skulle sätta igång förlossningen. Dagen innan fick vi gå över på avd. 45 där alla för tidigt födda bebisar fick bo med sina familjer och kika… Jag minns knappt något av det. Jag var helt borta i huvet dagarna innan eftersom jag blev så sjuk.

DSC_0002

Då vi gick in i v 35 fick jag börja äta någon typ av tablett som mjukar upp livmodertappen. Jag kände mig lite rädd inför att föda för tidigt men doktorn försäkrade oss om att bebisen var utvecklad och sista månaden går den i princip bara upp i vikt så det kändes betryggande. Det kändes också som en lättnad att få se ett slut i tunneln eftersom jag inte mådde bra alls, såg ut som en sumobrottare och var trött på att höra varje sköterska som jobbade på BB säga ”Men gumman, hur du ser ut!”. Sista dagarna svullnade jag upp något så fruktansvärt!

Det började med att jag fick som kraftig mensvärk till och från. Det gjordes ctg-kurvor var 3e timme för att se att bebisen mådde bra. Natten mot måndagen var jag öppen 2,5 cm vid 2-tiden på natten och vi fick då förflytta oss in på förlossningen. Där fick vi sova någon timme innan det var dags. Mensvärken jag känt blev allt kraftigare  och någon gång vid 4-tiden gjordes en ny ctg-kurva. Barnmorskan lämnade då rummet och efter några minuter fick jag en kraftig värk och vattnet gick. Jag skrek till Björn att det var dags och han fick kalla på barnmorskan. Värkarna kom tätt, ibland bara några sekunder emellan. Jag trodde att jag skulle dö hela tiden men valde att stå upp under hela öppningsskedet med lustgas. Då jag kände att jag inte klarade av mer så bad jag om epidural men då var jag redan öppen 10 cm och det var dags att krysta! Jag minns att barnmorskan frågade om jag var en naturlig blondin eftersom det var mycket och mörkt hår på bebisen huvud. :)  Det tog ca en timme att krysta ut henne.och jag var så otroligt slut i kroppen men 07.44 låg hon på min mage. Så himla vacker. Alldeles varm och liten med massor av mörkt hår på huvudet! :)

DSC_0033

DSC_0066

DSC_0068

Jag minns att jag kände att ”nu börjar livet”. <3 Arwen föddes i v 35+2.

 

3 thoughts on “Förlossningsberättelse

  1. Vilken fin berättelse, tack för att jag fick ta del av den!
    Ni har fått världens vackraste och härligaste lilla tjej <3 <3

  2. Ååh älskling! Du är så fantastiskt duktig gumman och jag är så stolt över dig! Vackraste Arwen är en ögonsten och en stooor del av mitt ♡!

    Och Björn är så fantastisk som fader och framtida make! Ni är bäst kära ni!! ♡♡♡

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s