Låt tiden stå still 

Jag kan komma på mig själv att sakna förra veckan ibland. Väldigt konstig känsla… Allt kändes så nytt efter förlossningen och vi levde i en bubbla där tid och rum inte existerade. Jag var fortfarande hög på endorfiner från en superbra förlossning och sömnbristen hade inte börjat sätta spår ännu. Nu när Ariel är inne på sin andra vecka börjar jag smått inse att vardagen kommer smygande och är snart ikapp oss. Björn börjar inte jobba förrän om 2,5 vecka så jag har det rätt lyxigt ändå jämfört med hur många andra mammor har det. Hur det kommer att gå sedan när jag är själv med 2 barn återstår att se men självklart är jag lite nervös. Det är mycket att stå i och ingenting man kan sätta sig in i förrän man är i situationen. Givetvis litar jag på min egen förmåga men inser att det kommer att sätta tålamodet och orken på prov. 

Ariel har förändrats en del de sista dagarna. Hon har mer vakentid än innan och vill äta mer och oftare. Detta kan vara otroligt påfrestande, speciellt när man ammat hel kväll och inser att det kommer att pågå långt in i natten. Jag får snällt påminna mig själv om att detta är en övergående fas och att hon växer mycket nu. Jag har trots allt gått igenom detta förr! 😍💕 

Nu ligger vi i sängen och myser… äntligen kan jag amma henne liggandes vilket är skönt för rygg och nacke. Nu kan tiden stå still en liten stund till. 

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s